8 augusti 2013

För mycket av det goda

Andra jobbveckan efter semestern är snart avklarad. Så fort jag kom tillbaka till kontoret förra veckan kom jag in i rutinerna med kaffet. Detta innebär mycket kaffe, flera gånger om dagen och inga små koppar då utan då mer muggar. I försök att dricka mindre kaffe har jag nu raggat upp en liten vit kaffekopp, min nedtrappningskopp. Vi får väl se hur bra detta går.


Så nära men så långt bort

Igår var jag och inhandlade hårlotion till mig och Yster och gjorde då detta i en afro-affär som säljer hår- och skönhetsprodukter här i Stockholm. Ett tillskott i deras utbud visade sig vara tryckta påsar som ges till kunden vid köp. Vad trevligt tänkte jag, bra att jag kan göra lite reklam för dem på vägen hem. Sedan vänder jag på påsen och BAAM..så får jag vithetsnormen rakt i ansiktet. En av de bästa afro-affärerna jag besöker kan inte ens stå på sig och ha en icke-vit modell på det som marknadsför dem. Även om de säljer hår till hårförlängningar som lockar till sig kunder med olika hudfärger så består majoriteten av deras utbud av produkter riktade till icke-vita personer. Detta får gärna återspeglas i deras marknadsföring. Jag blev mycket besviken.







Jag behöver inte vara stolt (?)

Snart en vecka har gått sedan vi kikade på paraden i Stockholm Pride. I år fick vi en väldigt bra plats i publiken (längst fram vid repet) och jag fick då en bättre kontakt med paraddeltagarna än förra gången för två år sedan. Dagen till ära hade jag gjort en tröja med texten "Stolt kompis". Med tröjan ville jag inte visa att jag är stolt över att vara kompis med hbtq-personer bara för att de är just detta. Utan jag ville med detta etablerade uttryck visa att jag är stolt över mina hbtq-vänner som står på sig mot samhället/oförstående vänner/familj och tillåter sig att öppet älska och bli älskad av vem de vill. Självklart är jag stolt över alla mina vänner men just på denna dag så ville jag öppet visa att jag stöttar dem som utsetts för strukturellt förtryck och diskriminering till skillnad från dem som passerar i heteronormen. 

Denna bild har jag lånat från Yster som fotade under paraden. 
Efter paraden var det tacos, lite dans och mycket
trevliga samtal i prima sällskap!
Den bästa avslutningen på en toppendag.





20 juli 2013

Att drömma är att tro

Jag kan verkligen uppskatta artister som fortfarande ser ett värde med musikvideos. Som tar chansen att tillföra sin musik visuella element. Alltså inte bara gör en musikvideo av dem själva när de mimar till sin egen låt i tre minuter framför kameran. Bland annat tycker jag om denna musikvideo till singeln "King and Lionheart" av det isländska indiefolk/indiepop-bandet Of Monsters and Men.



Även det engelska folkrocksbandet Mumford and Sons musikvideo till singeln "Lover Of The Light" som Yster visade mig gillar jag väldigt mycket. För mig handlar den om en blind man som bokstavligen lämnar sin funktionsnedsättning vid dörren och ger sig ut i världen, tar sig igenom en skog och spurtar obehindrat mot kanten av ett stup för att där med ett vrål helt inspirerande välja friheten. Den är mycket mycket vacker!




18 juli 2013

♥ allt är vackert ♥


Du som bar mig igenom

bär mig igen

bär mig nu

och bär mig ända hem
                                ("Psalm Noll Noll", Jonathan Johannson, En hand i himlen (2009).
Bilden har jag lånat från http://web.ewk.se


24 februari 2013

Bring it back to the roots

Jag är inte sämre än att jag vill visa alla sidor av myntet. Harlem Shake-hypen som jag skrev om har fått kritik, och med all rätt inser jag nu. Här vill jag ta del av upprättelsen av den riktiga Harlem Shake som går tillbaka till tha roots:



Och i den förtjusande musikvideon från back in the days till låten Who's that girl med artisten Eve kan ni även få se en version av originaldansen. Vill ni inte se hela underbara videon så spola fram till 02:10:



20 februari 2013

Harlem shake

Kanske har ni missat den nya flugan på nätet, den som till och med konkurrerar med Gangnam Style? Då vill ju jag inte var sämre än att uppdatera om denna hype som sprider sig som smittor hos småbarn. Det hela, som började i Australien av några tonåringar, går alltså ut på att:
lägga upp ett klipp på ca 30 sekunder där en person, ofta iklädd mask eller hjälm, dansar själv till Bauuers låt "Harlem shake" i ca 15 sekunder med en helt oberörd omgivning. Nästa bild visar hur alla i rummet/omgivningen, då ofta utklädda i olika dräkter, dansar med okontrollerat.
Det är förvånansvärt många som hakat på detta och gjort sina egna versioner. Det hela började i början av februari och den 15 februari låg 40,000 klipp ute på YouTube med olika tolkningar.

Bland annat polisen i Södertälje som vill visa upp en annan bild än den som ofta porträtteras kring dem: De är också människor!


Även militären i Norge tar tillfälle i akt att dansa av sig lite:



Eller brandkåren i Borås:



Listan är som sagt lång, en kan tröttna på själva låten snabbt men alla olika klipp är mycket roande!

Hej igen!

Såg att senaste inlägget gjordes dagen efter jag började jobba. Ett tag sen och här på bloggen har det stått still sedan dess. Livet som arbetande person rullar på och nu när bostadsletandet givit napp så kan jag andas ut. Arbetar nu på en ungdomsorganisation med såväl konsumentfrågor som ideellt engagemang runt om i landet. Trivs bättre för varje dag men som allt annat i livet går även det upp och ner.
Tack vare Hännish har jag kommit igång med träningen och övergav Actic för Friskis. Är än så länge inte besviken och ska även tvinga dit Yster så vi kan peppa varandra. Provade för första gången i morse att gå till jobbet. Det visade sig bara vara 2,3 km och tog inte ens en halvtimme så det kan jag gott göra några gånger i veckan. Och när jag precis missade bussen hem från S:t Eriksplan så promenerade jag hem istället. Förvisso hade jag bästa Janya i luren så den promenaden blev smärtfri. Behöver verkligen få mer luft på dagarna då jag annars bara sitter inne från morgon till eftermiddag och efter jobbet tar jag buss eller t-bana överallt. Nej, mer promenad åt folket!

20 november 2012

Hur känns det?

"Den 26 november 2012 drar Metropol 93,8 i Sveriges Radio igång temaveckan "Hur känns det?, en temavecka om rasism. Varje människa äger själv rätten till sin upplevelse och det är den egna upplevelsen av rasism vi kommer att samla in och kommunicera."
Hur känns det? 

Vill du läsa på mer om denna temavecka och se vilka deltagarna är så gör du det HÄR! Jag ser fram emot detta med spänning. 

18 november 2012

På djupet med Jonas Gardell

I lördags var jag och Yster på ett författarsamtal på Kulturhuset. Denna samtalsserie som berör aktuellt författarskap, På djupet, hade denna gång bjudit in Jonas Gardell till ett samtal lett av Dagens Nyheter:s kulturchef Björn Wiman. Jag tyckte det var ett mycket värdigt samtal som bjöd på en fin bild av Gardell och då såväl hans författarskap och roll som komiker. För mig var det stundom mycket gripande och jag grät vid flera tillfällen. Det underbara är att Kulturhuset filmar dessa samtal och sänder dessa live samt bjuder på att kunna se dem i efterhand. Om ni inte var där i lördags, eller vi njuta av samtalet igen, så se det nedan. 



Imorgon är det dags för första dagen på nya jobbet. Jag är både nervös och förväntansfull. Det är så spännande att gå från att vara student till en arbetande kvinna.  Även om det kommer ta ett tag för mig att inse detta så ska jag med start i morgon att omfamna allt vad detta kommer innebära.